Tillverkningssektorn i Sverige

Tillverkningssektorn i Sverige är en central motor för både BNP, export och regional utveckling, trots att sektorns relativa andel av ekonomin har förändrats över tid. Industrin står i dag för omkring en femtedel av Sveriges BNP när man inkluderar leverantörsledet, och är starkt kopplad till svensk varuexport där fordon, maskiner, skogsindustri, kemi/läkemedel samt stål- och metallindustri står för en stor del av exportvärdet.

Den här guiden går igenom tillverkningssektorns struktur, viktigaste branscher, utvecklingen sedan mitten av 2010‑talet samt centrala trender kring export, regional fördelning, kompetens, investeringar, hållbar omställning, digitalisering och framtidsutsikter. Syftet är att ge beslutsfattare och branschaktörer ett faktabaserat underlag för strategiska bedömningar fram till 2030.

Översikt: tillverkningssektorn i ekonomin

Tillverkningsindustrin omfattar i nationalräkenskaperna SNI‑avsnitt C och inkluderar allt från livsmedelsindustri till fordon, skog, kemi och avancerad verkstadsindustri. Enligt beräkningar från Industriarbetsgivarna ligger industrins totala bidrag till BNP stabilt kring 20 procent när både direkt och indirekt värdeskapande räknas in.

Svensk varuexport är starkt kopplad till industrin och över 60 procent av varuexporten 2023 kan kopplas till företag med branschkod inom tillverkningsindustrin, enligt SCB:s fördjupningsanalys om export. Maskiner, fordon, skogsbaserade produkter, kemi/läkemedel och metallprodukter dominerar varuexporten, med vägfordon och maskiner ensamma motsvarande ungefär en tredjedel av allt varuexportvärde 2023.

Struktur och huvudbranscher

Den svenska industristrukturen är bred, med både basindustri och avancerad verkstadsindustri. Några centrala delbranscher är:

• Skogsindustri (massa, papper, sågade trävaror, förpackningar).
• Stål- och metallindustri, inklusive specialstål och metallvaror.
• Maskinindustri, inklusive industrimaskiner, kraftutrustning och komponenter.
• Fordonsindustri (personbilar, tunga fordon, komponenter och system).
• Kemi- och läkemedelsindustri med hög förädlingsgrad.

Enligt Business Sweden stod de 13 viktigaste varugrupperna – bland annat trävaror, massa/papper, kemi och läkemedel, stål, metallvaror, maskiner, elektronik/telekom, fordon och möbler – för 84 procent av svensk varuexport 2024. Dessa grupper sammanfaller i hög grad med kärnan i tillverkningssektorn och illustrerar hur dominerande industrins produkter är i varuhandeln.

Sysselsättning och betydelse för arbetsmarknaden

Industrin sysselsätter hundratusentals personer direkt och ännu fler indirekt genom leverantörsledet. Industriarbetsgivarna uppskattar att industrin totalt sysselsätter omkring 800 000 personer i Sverige när både direkt och indirekt sysselsättning inkluderas.

På riksnivå motsvarar industriarbetstillfällena cirka 17 procent av den totala sysselsättningen, men andelen är betydligt högre i flera industriregioner. Teknikföretagen visar exempelvis att industrin i Övre Norrland skapar över 43 000 jobb direkt och indirekt, vilket motsvarar ungefär en tredjedel av all sysselsättning i regionen.

Export och import: branschvis tyngd

Sveriges export domineras av varor från tillverkningssektorn, medan tjänsteexporten växer men fortfarande har en mindre roll i industrirelaterad utrikeshandel. SCB:s genomgång av varuexporten 2023 visar att över 60 procent av exportvärdet kan kopplas till företag inom tillverkningsindustri, med bil- och skogsindustrin som särskilt viktiga.

Enligt SCB:s statistik om Sveriges export utgör varugruppen ”bearbetade varor, i huvudsak efter material” – bland annat papper, papp, järn och stål – samt ”maskiner och apparater samt transportmedel” en stor del av exportvärdet. Business Sweden visar att varugrupper som maskiner, elektronik/telekom, fordon, stål, massa/papper, kemi/läkemedel och trävaror tillsammans stod för 84 procent av svensk varuexport 2024, vilket understryker den starka exportorienteringen i tillverkningssektorn.

Regional fördelning av tillverkningssektorn

Tillverkningssektorn är geografiskt ojämnt fördelad, med särskilt starka kluster i Norrland, Västsverige, Bergslagen och delar av Småland. Teknikföretagen visar att industrin i Övre Norrland genererar över 43 000 arbetstillfällen, motsvarande omkring en tredjedel av regionens sysselsättning, vilket tydligt illustrerar industrins tyngd i norr.

Industriarbetsgivarnas IO‑analys visar att basindustrin – exempelvis gruvor, skog och stål – har en relativt större betydelse i flera glesa regioner, medan mer diversifierad verkstads- och tjänsteindustri dominerar i storstadsregioner. Samtidigt pekar analysen på att industrins förädlingsvärde per sysselsatt generellt är högre än i många tjänstebranscher, vilket gör industrijobb särskilt viktiga för regionalt välstånd.

Regional översikt (indikativ)

Region/län	Industriell profil (exempel)	Kommentar om betydelse
Övre Norrland	Gruvor, stål, energiintensiv processindustri	Hög andel sysselsättning i industrin
Västra Götaland	Fordon, verkstad, kemi	Stora exportvolymer och FoU-kluster
Bergslagen/Mälardalen	Stål, metall, verkstad	Lång industrihistoria, hög förädlingsgrad
Småland/Blekinge	Trä, möbler, verkstad, elektronik	Många mindre och medelstora exportföretag

Sysselsättning, kompetens och bristyrken till 2030

SCB:s arbetskraftsundersökningar visar att sysselsättningen i Sverige totalt har fortsatt öka, med drygt 5,2 miljoner sysselsatta under 2023, samtidigt som antalet sysselsatta inom tillverkning av verkstadsvaror ökade. Detta indikerar att industrin, trots konjunkturavmattningen, bibehåller efterfrågan på teknisk kompetens.

Industriarbetsgivarnas analyser visar att industrin sysselsätter fler personer indirekt hos leverantörer än direkt i den egna verksamheten, särskilt inom basindustrin. Det innebär att kompetensförsörjning inom logistik, IT, tekniska konsulttjänster och underhåll är kritisk för industrins funktionssätt. Samtidigt pekar både branschaktörer och myndigheter i olika rapporter på bristyrken inom exempelvis processoperatörer, automationstekniker, svetsare, underhållstekniker och ingenjörer med inriktning mot energi, maskin och el.

Produktivitet och investeringar

Svensk industri har under lång tid haft en hög produktivitetstillväxt jämfört med många andra sektorer, drivet av kapitalintensiva investeringar och teknikutveckling. I en rapport om produktivitet och produktivitetsutveckling i Sverige framhålls hur investeringar i maskiner, byggnader och immateriella tillgångar tillsammans med total faktorproduktivitet drivit tillväxten sedan 1990‑talet.

Industriarbetsgivarna betonar att inflöden av utländska direktinvesteringar till svensk tillverkningssektor bidrar till ökad produktivitetsnivå och långsiktig tillväxt, men också att Sveriges ställning som investeringsland inte kan tas för given. I rapporter om industrins finansiering lyfts särskilt strategiska investeringar i kvalificerad arbetskraft och fossilfri energi fram som centrala för att stärka konkurrenskraften, samtidigt som stora industriella gröna investeringsprojekt ställer krav på elinfrastruktur och kapital.

Hållbarhet och grön omställning

Den gröna omställningen är en av de mest genomgripande förändringskrafterna för tillverkningssektorn i Sverige. I norra Norrland planeras, enligt Almega, industrisatsningar på omkring 1 100 miljarder kronor de kommande 20 åren inom fossilfri gruvdrift, fossilfritt stål, batteritillverkning och relaterade projekt.

Projekt som Hybrit (SSAB, LKAB, Vattenfall) och H2 Green Steel syftar till att skapa en fossilfri värdekedja för järn- och stålproduktion med hjälp av fossilfri el och vätgas, där Hybrit beräknar att koldioxidutsläppen i stålproduktionen kan minska med omkring 95 procent jämfört med traditionella masugnar. Northvolts batterifabrik i Skellefteå, som vid full utbyggnad beräknas sysselsätta närmare 5 000 personer, är ett annat nyckelprojekt som knyter samman fordonsindustri, energilagring och elektrifiering.

Fossilfritt Sveriges rapporter om industrins klimatomställning pekar samtidigt på fyra stora hinder: tillgång till fossilfri el, elnätskapacitet, långa tillståndsprocesser och osäkerhet kring internationell konkurrens och styrmedel. Branschen efterfrågar tydliga industriella mål för hur Sverige ska vara ledande inom fossilfritt stål och annan klimatsmart produktion, samt snabbare beslut kring elkapacitet för att inte investeringar ska flyttas.

Digitalisering, automation och Industri 4.0

Digitalisering och automation är avgörande för att bibehålla kostnadskonkurrenskraft i en högkostnadsekonomi som Sverige. Robottäthet – antal industrirobotar per 10 000 anställda i tillverkningsindustrin – används internationellt som en barometer för automatiseringsgraden, och International Federation of Robotics anger att det globala genomsnittet uppgick till 162 robotar per 10 000 anställda 2023, mer än en fördubbling på sju år.

För svensk del rapporterar branschorganisationen SWIRA att robotinstallationerna ökar, men att Sveriges relativa position vad gäller robottäthet har sjunkit jämfört med flera andra industriländer, vilket kan påverka konkurrenskraften. IFR:s utsikter pekar dock på en fortsatt global tillväxt i robotinstallationer 2025–2027, vilket innebär att svenska företag behöver fortsätta investera i avancerad robotik, AI‑stöd i produktion, dataanalys och uppkopplade produktionssystem för att inte halka efter.

Internationell jämförelse

Sverige är ett exportorienterat industriland som ofta jämförs med andra avancerade tillverkningsnationer i Europa och Asien. Business Sweden visar att Sverige 2024 hade en varuexport sammansatt av högförädlade varor – maskiner, fordon, elektronik, läkemedel och specialstål – vilket placerar landet i samma segment som länder som Tyskland och Finland när det gäller teknikinnehåll i exporten.

IFR:s statistik placerar traditionellt länder som Tyskland, Sydkorea och Japan bland de mest automatiserade industrinationerna mätt i robottäthet, samtidigt som Kina är världens största robotmarknad i absoluta installationer. Sverige ligger relativt högt i ett europeiskt perspektiv men har tappat position något, vilket understryker behovet av fortsatt fokus på automation, FoU och avancerad produktionsteknik för att matcha konkurrenter som Tyskland, Danmark och Finland.

Konjunkturutveckling 2015–2025

Efter finanskrisens och eurokrisens effekter har svensk industri gått igenom flera konjunkturcykler med perioder av stark efterfrågan och svagare global utveckling. Ekonomifakta redovisar att industriproduktionen haft en ojämn utveckling, men att tillverkningsindustrin fortsatt står för nära 20 procent av näringslivets totala förädlingsvärde och att industristrukturen är bred.

Konjunkturbarometrar och PMI‑indikatorer från 2024–2025 visar ett läge där svensk industri varit pressad av högre räntor, svagare global efterfrågan och lägre investeringstakt, men där indikatorerna under slutet av 2025 rör sig mot mer balanserade eller svagt positiva nivåer. Teknikföretagen pekar i en analys från november 2025 på att indikatorn för tillverkningsindustrin då låg kring 100, vilket motsvarar ett balanserat läge, och att företagens förväntningar på framtida produktion blivit mindre pessimistiska.

Framtidsutsikter 2026–2030

Framåtblickande prognoser visar ett scenario med gradvis återhämtning och fortsatt hög investeringsnivå inom vissa industrisegment. Industriarbetsgivarnas konjunkturrapport från maj 2025 bedömer att förädlingsvärdet i teknikindustrin väntas öka med drygt 2 procent både 2025 och 2026, trots dämpad global tillväxt.

Svenskt Näringslivs konjunkturprognos från slutet av 2025 beskriver hur återhämtningen i svensk ekonomi förväntas ta fart 2026, med fortsatt växande export och en mer balanserad konjunktur först kring 2027. Teknikföretagen pekar på att drivkrafterna bakom industrins utveckling är fortsatt höga investeringar i infrastruktur och försvar, en gradvis förbättrad efterfrågan på konsumtions- och investeringsvaror samt ett uppdämt behov av att ersätta föråldrad produktionsutrustning.

Centrala utmaningar för tillverkningssektorn

Trots starka strukturella styrkor – som hög produktivitet, tekniskt avancerade exportprodukter och en omfattande grön investeringsagenda – står svensk tillverkningssektor inför flera betydande utmaningar.

• Energipriser och elkapacitet: Industriprojekt för fossilfri produktion kräver stora mängder fossilfri el, och Fossilfritt Sverige lyfter bristande elnätskapacitet och långsam utbyggnad som ett av de största hindren för industrins klimatomställning.
• Tillståndsprocesser: Långa och osäkra tillståndsprocesser för nya anläggningar, kraftledningar och gruvor riskerar att försena eller fördyra investeringar i grön teknik.
• Global konkurrens och handelspolitik: Ökad geopolitisk osäkerhet och förändrade handelsvillkor påverkar exportberoende industriföretag och ställer krav på diversifierade marknader och robusta leverantörskedjor.
• Kompetensförsörjning: Brist på teknisk kompetens inom nyckelområden som automation, energi, digitalisering och avancerad produktionsteknik riskerar att begränsa möjligheterna att växa och genomföra omställningen i önskad takt.

Sammantaget innebär detta att tillverkningssektorn i Sverige både är en stabil bas för ekonomisk utveckling och en central arena för strukturell omställning, där frågor om energi, kompetens, digitalisering och internationell konkurrens måste hanteras parallellt.